Knäckebröd!

Åh, vad jag längtar efter knäckebröd! Knäckebröd med messmör, knäckebröd med mjukost, knäckebröd med kaviar, knäckebröd med makrill i tomatsås... jag vill ha knäckebröd!

Ringde just den andra av de två dietisterna på Ersta, den första tycker jag är för snorkig och gammalmodig så jag tänkte att jag ska fråga den yngre av dem om det är okej att snart få börja med knäckebröd. Men nä, då har hon semester till den 8 mars! Jag får helt enkelt stå ut tror jag, vill inte äventyra något innan jag fått det godkänt.

Fast å andra sidan vet jag att flera som opererats på andra sjukhus ganska tidigt har fått börja äta knäckebröd och att det är helt okej i puréperioden som jag ju i princip är i nu... Men men, den som väntar på nåt gott, eller hur?!

Potatisbiffar

Du behöver:
6-7 kokta potatisar (gärna pressade)
2 ägg
salt
peppar
smör/olja att steka i

Gör så här:
Pressa potatisen om det inte redan är gjort. Blanda i äggen och kryddorna och forma små biffar (ca 2-4 msk/biff) och stek i panna på medelvärme, några minuter på varje sida tills de fått fin färg.

Jag hade inte pressat potatisen utan gjorde det när potatisarna var kylskåpskalla och det var min själ inte lätt! Så nästa gång jag gör dessa kommer jag att pressa potatisen när de är kokta. Jag kommer också att ha i parmesanost, inbillar mig att det skulle passa väldigt, väldigt bra.

Igår åt vi sylta och rödbetor till, det passar bra nu när jag är i slät mat-puréperioden, jag tuggade rödbetorna (och allt annat) väldigt, väldigt väl. Nästa gång blir det dock serverat kött eller något liknande till och då med parmensan som sagt. Återkommer när jag provat det, det dröjer några veckor :)

Lugn helg

Helgen som gått har varit lugn och skön. Ruskigt kallt har det varit så det har faktiskt inte blivit någon som helst promenad fastän vi planerade att gå ut. Får ta igen det idag, det är bara att pallra på sig understället och ge sig ut. Fast än så länge går jag i morgonrock, det är faktiskt ganska skönt :)

Har lagt märke till att det ställe där jag först tappar vikt är rumpan. ALLA mina byxor som förut satt någorlunda tight har nu värsta gällivarehänget, det ser förskräckligt ut! De sitter skönare över midjan, som också blivit något mindre, men därifrån och ner ser det inte alls bra ut. Vet inte hur jag ska hitta byxor, finns det byxor för rumplösa?!

En veckas förlängning

Eftersom kirurgen inte ringde mig igår ringde jag imorse till Ersta och fick bekräftat att jag fått beviljat ytterligare en veckas sjukskrivning. Så nu är jag sjukskriven t.o.m. 27 februari. Känns skönt att veta att jag har en vecka till på mig att vänja mig innan livet blir som vanligt.

Igår kväll när jag gick och la mig gjorde jag någon rörelse som gjorde att det drog till ordentligt i det översta titthålet, jag blev nästan rädd att jag slitit upp såret igen. Men så illa var det nog inte, det sitter visserligen plåster över så jag ser inte riktigt, men idag känns det som vanligt. Jag kan känna idag att det stramar lite mer i såren när agrafferna är borta, jag behöver tänka lite extra på hur jag reser mig från liggande läge. Jag längtar så tills såren är helt komplett läkta och jag kan äta som vanligt igen! Jag saknar knäckebröd, kött och framförallt faijtas som jag inte hann äta innan jag började med Modifast. Men snart, snart! Då ska här festas med faijtas :)

Lax, älskade lax!

I tisdags ringde jag och pratade med en av dietisterna på Ersta. Jag sa att jag höll på att bli tokig av att bara dricka flytande och frågade om jag nödvändigtvis måste göra det i ytterligare två veckor. Det behövde jag inte. Jag kunde byta ut lunch och middag mot slät mat och efter ca 7-10 dagar gå över till puré för att sedan gå över till vanlig kost. Nu vet inte jag riktigt vad skillnaden skulle vara mellan slät mat och puré men jag gissar att slät mat är lite mer rinnig?

Hur som helst så åkte jag igår, på tvåveckorsdagen sedan operationen, och köpte färsk lax. Jag älskar lax men äter det tyvärr för sällan. Vi har ibland köpt fryst lax men jag blir lika frustrerad varje gång, det smakar inte gott nog. Så nu blev det färsk. Visst är det dyrare men det är värt varenda krona! Laxen kokade jag och serverade med kokt potatis och majonnäs- och citronsås. För min del mixade jag potatis och sås till en slät kräm och laxen var ju bara att mosa med gaffeln och tugga lite extra. Så fruktansvärt gott det var med riktig mat!! Ikväll blir det dillstuvad potatis (återigen mixad för min del) med isterband till gubben och mera lax till mig :)

Agrafferna är borta!

Kom just från vårdcentralen där mina agraffer äntligen plockats bort. En sjuksköterskestudent (långt ord!)var med och det var han som tog bort agrafferna. Jag var toknervös inför besöket då jag räknade med att det skulle göra ganska ont. Sjuksköterskan sa direkt att jag skulle säga till om det gjorde ont så skulle de lägga lite Xylocain för att bedöva lite, hon sa att det kan göra ganska ont. Men jag kände inte ett smack, det kändes att han var där och gjorde något men det gjorde absolut inte ont. Inte det minsta. Lättnaden var total! Fick ny tejp och silikonplåster som ska sitta över helgen. Studenten skötte sig bra och kommer nog bli en bra sjuksköterska (eller heter det sjukskötare när det är en manlig?)

Det mest frustrerande med hela besöket var att jag kom upp i 880 kronor på mitt högkostnadskort, det fattas 20 kronor till ett frikort. Får väl boka ett läkarbesök bara för att... :)

Asiatisk kycklingsoppa med Philadelphiaost

Du behöver:
1 purjolök
1 röd paprika
2-3 kycklingfiléer
smör/olja att steka i
4 msk Curry Madras
1-2 msk paprikapulver
2 liter vatten
4 hönsbuljongtärningar
1,5 msk Maizena
spagetti (ca en "näve")
500 g Philadelphia
svartpeppar
salt

Gör så här:
Strimla purjolöken och hacka paprikan i fyrkanter. Skär kycklingen i kuber och stek dessa i smör/olja några minuter tills de nästan är klara. Häll i purjolök och paprika och stek tillsammans ytterligare några minuter. Krydda med curry madras och paprikapulver.


Koka under tiden upp buljongen. Lägg i kycklingfräset och Maizena när buljongen kokar och låt koka 2-3 minuter. Lägg i spagettin som du brutit i mindre bitar, koka den anvisade tiden (7-8 minuter vanligen). Sänk värmen på spisen och lägg i Philadelphiaosten, rör och låt osten smälta. Smaka av med salt och peppar.

I vanlig ordning så mixade jag min del och sambon fick sin omixad. Den här soppan är otroligt god, jag inbillar mig att den faktiskt är godare mixad, den blir fantastiskt krämig. Bilden här till höger visar min mixade soppa.

Nu är det 10 kg

Vägde mig igår kväll och då visade vågen 106,5 kg, jag har gått ner exakt 10 kg och det känns fruktansvärt skönt. Jag ser numera med spänning på vad framtiden har att erbjuda. Märkte också igår att jag nådde att klia mig på ryggen på ett ställe jag inte nått på flera år vilket måste betyda att mitt omfång blivit mindre. Det, eller så har armarna blivit längre och det betvivlas. Såna upptäckter är lycka! :)

10 smörpaket lättare

Vi var ute på kvällspromenad igår (i -15 grader *burrrrr*), jag och älsklingen, och då slog det mig plötsligt att det nog kändes en aning lättare att gå. Det gick lite, lite fortare än vanligt och det kändes lite, lite mindre jobbigt. Jag började tänka på att jag faktiskt gått ner -9,5 kg, nu är det nog 10 kg! Tänk om jag burit runt på en ryggsäck med 10 smörpaket! Så jäkla tungt det hade varit! Men för bara en månad sedan gjorde jag just det, bar omkring på 10 smörpaket, fast de satt fördelade på min kropp. Det är en märklig känsla att tänka så men vilken boost det ger! :)

Fragminsprutor

Läste just igenom min egen operationsberättelse och då slog det mig att jag glömt skriva om Fragminsprutorna. Jag ska börja med att säga att här skiljer det sig väldigt mellan de olika sjukhusen, från att bara få en enda spruta när man är på sjukhuset till att få tio st med sig hem. Jag fick totalt sju sprutor, tre på sjukhuset och fyra med mig hem.

Den första sprutan fick jag redan några timmar efter operationen då jag var på uppvaket. Sköterskan satte den i låret och det sved utav bara helvete! Jag är rädd för nålar så hela grejen med sprutor är ruskigt otäckt men jag måste säga att nålsticket kändes inte alls, det är en supertunn nål tack och lov. Men svedan var inte från denna värld!

Den andra sprutan skulle jag ha dagen efter, på torsdagen, och sköterskan på avdelningen frågade om jag ville ta den själv. Eftersom jag visste att jag skulle behöva ta den själv när jag var hemma igen tänkte jag att det var lika bra att få öva. Jag tog ett stadigt tag om låret och stack in nålen. Återigen kändes inte nålen och jag tänkte att jag sprutar så långsamt som möjligt, som när man vaccinerar sig. Men det var bara att dra ut på plågan...

På fredagen fick jag höra av mina avdelningskamrater att några fått sprutan i magen och att det inte kändes alls. Så innan jag skrevs ut efter lunch fick jag min tredje spruta och bad nu att få den i magen. De hade helt rätt! Det kändes inte. Lycka. Däremot fick många på avdelningen blåmärken av sprutorna, det fick aldrig jag. Inte ett enda och då får jag ändå blåmärken så fort nån petar på mig lite för hårt...

Hämtade ut mina fyra sprutor på Apoteket när vi kom hem och på lördagen var det dags för den första. Jag tog ett grepp om magen och stack in nålen. Kändes ingenting. Men sen! Satan i gatan vad det sved, jag grät när jag sprutade in den lilla vätska som fanns i nålen sen satt jag och tryckte ett papper mot magen i 10 minuter. Sen var det bra... Och det här skulle jag göra tre gånger till?!

Men de sista tre sved inte lika mycket, jag tog resten i magen. Vid ett tillfälle sved det litegrann men det gick ändå bättre än lördagens spruta. Lyckan när jag var klar på tisdagen var enorm. Inga mer sprutor!!

Fragminsprutor tar man för att förhindra blodproppar så det var inte så att jag någongång tänkte strunta i att ta dem, jag förstår syftet med dem och jag är glad om slipper proppar. Det hjälper ju också att tänka att det "bara" är fyra stycken. Jag har läst om kvinnor som fått ta under hela sin graviditet för att förhindra blodproppar, det är ca 240 sprutor! Superkvinnor!

Animering över Gastric Bypass

Hittade en film på Youtube som förenklat och animerat visar hur operationen går till, inget blod, inget äckligt. För er som inte är så känsliga så finns det även videos som visar hur det ser ut under en operation, man följer med verktygen så att säga. Klistrar in den länken så får ni själva välja om ni vill titta: Laparoscopic Gastric Bypass

Förlänga sjukskrivning

Har just pratat med kirurgmottagningen på Ersta, jag behöver förlänga min sjukskrivning. Det är i mina ögon vansinnigt att man bara ger två veckors sjukskrivning efter en sådan här operation! Kroppen är på inget sätt redo att gå tillbaka till en stressig arbetsmiljö så snart. Min sjukskrivning går ut på fredag, kirurgen ringer mig på torsdag om han har några invändningar eller frågor annars ska jag ringa på fredag igen och kolla om han förlängt den... Vad gör man annars? Att börja jobba om en vecka känns verkligen inte som ett alternativ. Visst mår jag bättre och bättre för varje dag, men jag har precis kunnat sluta med smärtstillande.

Håll tummarna för att jag slipper stångas med sjukvården/Försäkringskassan!

Min version av tacosoppa

Har läst på Viktop om en tacosoppa som ska vara väldigt populär. Hittade receptet men det föll mig inte riktigt i smaken så jag googlade vidare. Det hela slutade med att jag gjorde min egen version som jag nu tänkte dela med mig av.

Du behöver:
smör eller olja att steka i
400 g köttfärs
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
1 påse tacokrydda
knappt 1 dl vatten
1 liter köttbuljong (eller annan buljong)
4 medelstora potatisar
timjan eller oregano
1 burk tacosås (valfri styrka)

Gör så här:
Skala och tärna potatisen. Det ska vara relativt små bitar, de ska koka klart på ca 5-7 minuter. Koka upp buljongen och när det kokar lägger du i potatisen. 

Bryn under tiden färsen i smör eller olja, finfördela den så gott det går. Riv löken och pressa vitlöksklyftan. Blanda detta i färsen tillsammans med timjan och fräs ytterligare några minuter. Blanda i tacokryddan med vattnet. När potatisen är mjuk tillsätter du färsen och tacosåsen. Ifall köttfärsen har hunnit kallna låter du soppan bli varm igen innan servering. Klart!

Eftersom jag fortfarande måste mixa det jag äter så mixade jag min del (det ser inte ett dugg mysigt ut men det smakar desto bättre). Sambon fick soppan som den var.  Jag vågade inte ha i majs eftersom jag inte vet om det blir bra när man mixar men majs ska definitivt i nästa gång vi gör denna soppan. Kan också tänka mig att nachochips är gott till men inte heller det får jag äta nu.

Gjorde mig beredd på att dumpa...

Men det kom aldrig någon dumpning. Har läst att väldigt många har svårt för glass efter sin operation men att vissa klarar lightglass. Så igår kväll till Melodifestivalen gjorde jag en milkshake på lightglass, mjölk och lite Oboy Plus (med mindre socker och mer fibrer än den vanliga, mycket godare!). Det var så gott att dricka något kallt som jag älskat innan op och det kom ingen dumpning. Jag drack lite för fort och fick en smula ont i magen av det men annars gick det bra. Vilken lättnad! Fast med det sagt så betyder det inte att man (läs jag) ska trycka i mig glass. Lagom är alltid bäst! :)

Blåbär- och banansmoothie

Fredag igår. Då måste man ju unna sig något extra och lagom till "På spåret" blev det smoothie med blåbär och banan. Jag gjorde så att det räckte till både mig och sambon

2-3 dl vaniljyoghurt
1 banan
½-1 dl blåbär (jag använde frysta)


Mixa i mixer eller med stavmixer.

Plåsterbyte (bilder på snitten)

På avdelningen fick jag plåster med plast runt, vet inte vad de heter men det har hållit tätt när jag duschat. De skulle sitta 5-7 dagar. Det första bytte jag i måndags, det andra i onsdags och de resterande tre byttes alldeles nyss trots att de satt som berget, men tror det är bra att få lufta lite också.

Det var rätt mycket klisterrester så jag var till Apoteket i veckan och köpte medicinsk bensin. Kan meddela att det svider att få in det i såren! Råkade komma åt ytterst lite när jag gnuggade vid sidan om och AJ vad det sved! Nåja, jag tycker att det svider ganska bra runt om också, man får ju gnugga lite och jag tror ett lager hud följde med. Har nu satt på kirurgtejp och smörjt in med aloe vera lotion och nu känns det mycket bättre.

Ps. Bilderna blir större om man klickar på dem, om du nu vill se detta i större format...

Som synes har jag fått värsta blåmärket över ett av snitten. Kan säga att det ser värre ut i verkligheten än vad det gör på bilderna :) Men det gör inte ont och är på väg att försvinna. Mina agraffer ska plockas den 17 februari, 15 dagar efter operationen. Egentligen ska de tas den 16:e men det fanns ingen ledig tid då. Snitten på bilderna är de som är längst till vänster (höger för er), jag har fyra nästan på rad och högre upp i mitten, man ser antydan till tejpen på översta bilden. Jag har två agraffer över varje snitt utom det översta där jag har en, totalt 9 agraffer alltså.

Kroppsmått innan operationen

Mätte mig när jag gått ca en vecka på Modifast och tänkte göra en ny mätning runt den 1 mars. Kan vara kul att se hur mycket som förändras. Jag mäter på det tjockaste stället av kroppsdelen för att veta att jag mäter på ungefär samma ställe.

Vänster överarm: 44 cm
Bröst: 127 cm
Under brösten: 109 cm
Midja: 109 cm
Mage: 131 cm
Väster lår: 73 cm
Vänster vad: 44 cm

Här har ni mina mått, här döljer vi ingenting :)

Zucchinisoppa

Gjorde en zucchinisoppa igår som jag tänkte dela med mig av.

4 portioner, ca 40 minuter
Du behöver:
1 gul lök
1 purjolök
2 zucchini
3-4 normalstora potatisar
smör
1 liter grönsaksbuljong
2 dl vispgrädde
1 msk basilika
1 msk oregano
salt
olivolja
brödkrutonger

Gör så här:
Skala potatisen och skär den och zucchinin i bitar. Skala löken och skär den och purjolöken i bitar. Fräs löken i smör några minuter i en kastrull utan att löken tar färg. Tillsätt potatis och zucchini och fräs ytterligare några minuter. Häll i buljongen och låt soppan småkoka under lock 20-25 minuter. Mixa soppan slät i mixer eller med stavmixer. Tillsätt grädde och kryddorna, värm upp soppan igen om den kallnat. Vid servering ringlar du över lite olivolja och lägger i brödkrutonger.

Det här receptet ger väldigt mycket soppa, när jag och sambon var klara har jag nu 7 måltider kvar (á 2 dl).

Brödkrutongerna fick min sambo för sig själv eftersom jag inte ska äta annat än flytande. Han intygade att det var gott så det får bli nästa gång för mig. Jag gör den själv genom att skära bort kanterna av färdigskivat "rostbröd", skära i kuber och sedan steka i smör tills de är krispiga, de får sedan ligga och svalna en stund. Jag brukar krydda med timjan eller något liknande men de är säkert goda utan något mer än smöret.

Värken minskar för varje dag

Det är så skönt att för varje dag ha mindre ont. Igår åt jag bara smärtstillande på morgonen och innan jag gick och la mig, det behövdes inte mer. Det känns lite i vissa lägen, när jag ligger på sidan exempelvis, men absolut inte så mycket som i helgen.

På nätterna vaknar jag ibland liggandes på mage. Det gör inte ont, kanske för att jag tagit smärtstillande? Jag har fått byta ett av mina "plåster", det som är högst upp, det började lossna och är nu ersatt av kirurgtejp.

Ska be sambon ta kort på magen när han kommer hem så ska jag visa er hur det ser ut. Har ett mycket tjusigt blåmärke att stoltsera med ;)

Mediciner

När jag skrevs ut fick jag följande mediciner på recept:

Calcichew-D3 tuggtablett 500 mg - kalciumtablett som jag tar 2 ggr/dag
Fragminsprutor 4 st - 1 spruta/dag (tog sista igår, tjohoooo)
Duroferon depottablett 100 mg - Järntablett som ska tas 1 ggn/dag
Behepan 1 mg - B12 som jag tar 1 ggn/dag (denna byttes mot Betolvex)
Pandodil 500 mg - Har tagit 8 st/dag men dosen minskar gradvis
Oxynorm 5 mg - Starkare smärtstillande, 1 kapsel vid behov. Jag har tagit 2 st/dag

Utöver detta äter jag ACO Kvinna, 1 tablett/dag. Mitt Val Kvinna går också bra men då ska man ta 2 tabletter/dag. Jag har ätit ACO under några år nu så det föll sig ju naturligt att fortsätta med det.

Redovisar priser för den som är intresserad, jag hämtade ut mina recept på Kronans Droghandel:

Calcichew-D3 - 196,50 kronor för 180 tabletter
Fragminsprutor - 123,50 för 2 sprutor (totalt 247 kr)
Duroferon - 80,50 kronor för 100 depottabletter
Betolvex (B12) - 112 kronor för 100 tabletter
Panodil - 57 kronor för 100 tabletter
Oxynorm - 60,50 kronor för 14 tabletter

En vecka har passerat

Vad otroligt fort tiden går! Idag är det en vecka sedan jag opererades!

Jag mår bättre och bättre för varje dag och det är inte riktigt lika jobbigt att äta längre. De första dagarna hemma fick jag verkligen kämpa med att få i mig allt, varje "tugga" gjorde lite småont. Men nu går det lättare, jag känner fortfarande att jag inte gör så mycket annat än att äta men det känns bättre.

Fick igång magen i söndags, det kändes skönt. I måndags var det dags igen och då var jag hård i magen. Jag har inte börjat ta mina järntabletter eftersom jag inte fått igång magen tidigare men nu är det dags att börja ta dem. Måste bara hålla koll på magen och kanske köpa Lactulos att ha hemma om jag blir alltför hård i magen.

Vägde mig igår och vågen visade då -7,3 kg sedan flytstart den 18 januari, en siffra jag är helt nöjd med. Jag vill inte att vikten bara rasar av, då hinner varken huvud eller huden med.

Kiwi- och banan smoothie

2 kiwi

½ banan

1½ dl vaniljyoghurt

Skala kiwi och banan och mixa tillsammans med yoghurten.

Omdöme: Nästa gång provar jag med 1 kiwi, det blev lite för mycket kiwismak.

En vanlig matdag på flytande föda

Tänkte beskriva hur jag äter nu så här i början efter operationen. Jag har förstått att sjukhusen har väldigt olika direktiv på hur man ska äta. Enligt Ersta ska vi äta flytande föda i 4 veckor, sedan 2 veckor puré och därefter kan vi äta vanlig mat.

Så nu äter jag enligt följande:

7:30 2 dl fil/yoghurt
10:00 2 dl fil/yoghurt/saftsoppa el. liknande
12:00 2 dl soppa
14:00 2 dl mjölk med lite Oboy (jag har inte kunnat dricka ren mjölk på 25 år)
16:00 2 dl fil/yoghurt/saftsoppa el. liknande
18:00 2 dl soppa
20:00 2 dl fil/yoghurt

Dessutom ska jag under en dag få i mig ytterligare 5 dl vätska. För min del blir det vatten eftersom jag inte dricker kaffe eller te. Kan säga att det känns som att jag inte gör något annat än att äta. Precis när den värsta äckelmättnaden har släppt är det dags att äta igen...

Min operationsberättelse - del 3

Vid 8 på morgonen kom jag på att ingen meddelat mitt jobb om att allt gått bra. Jag mindes tack och lov chefens nummer i huvudet så jag ringde henne och informerade. Hon blev mycket lättad!

Vi fick besked om att vi skulle få komma till avdelningen under morgonen men det dröjde ända till efter 12 innan vi fick komma upp. Under hela tiden på uppvaket hade jag en "klämma" över fingret som mätte hur mina lungor syresattes och hur hög puls jag hade. Jag kom aldrig ihåg att öva på andningen i den där plastgrejen vilket resulterade i att jag inte fick tillräckligt med syre i mina lungor och därmed behövde extra syrgas genom näsan. När jag kom upp på avdelningen fick jag äntligen mina privata saker och uppmanades byta om till egna kläder. Jag har gärna fortsatt gått i den stora sjukhusskjortan och de gigantiska trosorna men det fick vi alltså inte. Vi fick också veta att vi inte skulle få spendera dagen i sängen utan att vi skulle vara uppe så mycket som möjligt för att få igång blodcirkulationen och för att få igång lungorna.

Jag gick några vändor fram och tillbaka i korridoren men hade ganska ont trots att vi fått smärtstillande. Så jag hamnade, liksom de flesta andra, i TV-rummet i en skön fåtölj. Men jag blev så vansinnigt trött och gick tillbaka till rummet och kände mig dessutom ganska yr. Jag fick mer syrgas och fick lov att spendera några timmar i sängen. Säga vad man vill om sjukhussängar men jag vet nu att vi ska investera i sängar som man kan höja och sänka varenda del av!

Under torsdagen, dagen efter operationen, skulle vi få i oss 1 liter vätska. Ingen fil, ingen yoghurt, bara vätska. Jag drack mycket vatten, saft och äppeljuice och på kvällen en kopp buljong. Det var gott med något varmt och salt. Jag fick i mig 950 ml. Under fredagen skulle vi få börja äta fil och yoghurt så frukosten intogs 7.30 och bestod av 1 dl yoghurt blandat med 1 dl fil. Var och en för sig hade inte gott, fil är för surt och yoghurt är för sött. Det tog mig 50 minuter att trycka i mig de 2 dl. Därefter var jag totalt proppmätt och var tvungen att gå och lägga mig igen. Vid 9:30 började det kännas okej igen och en halvtimme senare var det dags att trycka i sig ytterligare 2 dl.

Kl. 12 serverades lunch. Soppa, Keldas thaisoppa. Det var inte gott! Den var för stark och på tok för salt. Vi får inte dricka till maten och det är svårt när man blir så törstig pga. salt mat. 1,5 dl av soppan fick jag i mig sedan var det dags att få den tredje Fragminsprutan (skriver mer om sprutorna och tabletterna i ett senare inlägg). Sedan intog jag en fåtölj i TV-rummet där jag somnade.

13:30 vaknade jag till och 3 minuter senare ser jag min sambo komma gående i korridoren. Det var dags att åka hem! Vi hade redan vid 10 blivit utkastade från våra rum så min packning stod inlåst i ett skåp i korridoren. Man sa att man behövde platserna. Det kändes inte helt okej att inte ens ha fått spendera 24 timmar på avdelningen i ett rum utan att vara hänvisad till TV-rummet...

De 10 milen hem från sjukhuset trodde jag skulle gå som en dans. Det gjorde det inte riktigt. Det var otroligt smärtsamt att åka bil. Alla smågupp kändes som stora kratrar och jag kände halvvägs hem hur jag blev alldeles illamående och kallsvettig. Fällde ner stolen och åkte resten av vägen liggandes, det kändes mycket bättre. Vi åkte direkt till Apoteket för att hämta ut all medicin. 783 kronor fattigare kom jag äntligen hem till vårt hus, vår katt och framförallt till mitt nya liv!

Min operationsberättelse - del 2

Inte helt oväntat vaknade jag innan klockan ringde, började nu bli ganska nervös. Slog på TV:n och låg och tittade på Nyhetsmorgon tills klockan blev 9. Då var det dags att duscha igen, lika noggrant som kvällen innan. Tog på mig nytvättade mjukisbyxor och en t-shirt, packade mina saker och checkade ut från hotellet. Klev in på vårdavdelning 3 kl. 9:55.

Hänvisades till ett väntrum där jag satt tills en sköterska kom och skrev in mig. Jag fick byta kläder till de otroligt sexiga operationskläderna; långa knästrumpor utan resår som hela tiden åkte ner till anklarna, gigantiska bomullstrosor som faktiskt var riktigt bekväma, en kortärmad operationsskjorta som knöts i nacken och slutligen en långärmad skjorta/rock som knöts runt midjan. Min väska och mina saker låstes in i ett skåp och jag fick sitta en stund i korridoren och vänta på att få en säng. Fick besked om att min operation skulle ske runt kl. 15 vilket innebar 5 timmars väntan. Pust!

Eftersom jag varit fastande sedan midnatt och inte ens fått dricka vatten sattes det snabbt ett dropp. Jag fick en sängplats i ett rum där det låg 5 andra och väntade på att opereras och jag fick en cocktail med diverse tabletter att svälja.Informerades om att det var smärtstillande, antibiotika, lugnande och medicin mot illamående, tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på någon förutom Panodil som jag fick 4 st av.

Låg till en början och bara stirrade i taket och ut genom fönstret och kom på att jag saknade min iPhone. Frågade om jag fick gå och hämta den vilket jag fick och då gick tiden plötsligt så mycket snabbare. Jag kände mig helt avslappnad och hur mycket jag än försökte göra mig själv nervös så gick det inte. Tackar tabletterna för detta för det gjorde väntan så fruktansvärt mycket lättare. Klockan 14:20 kom sköterskan och sa att "nu är det dags, gå och kissa så går vi bort till operation". Va?! Redan?! Men inte ens nu blev jag nervös...

Gick och kissade och sedan sköt jag och sköterskan iväg min säng till operationsavdelningen. Nu började jag känna ett uns av nervositet. Fick ta av mig glasögonen och hårbandet och fick en snygg operationsmössa. Gick in i operationssalen där det vimlade av människor. Klättrade upp på operationsbordet och det började ställas frågor, klistras fast EKG och justeras fotstöd. Nu var jag rejält nervös, men jag hade förmodligen varit i upplösningstillstånd om det inte vore för all medicin jag tidigare fått. Blev informerad om att jag efter operationen själv skulle förflytta mig till min säng som skulle stå till höger om mig.

Hörde att det spelades musik, (I've Had) The Time Of My Life från Dirty Dancing. Låg och tittade på den stora lampan ovanför mig och minns att jag tänkte "undra om det är för sent att ångra sig"... Narkosläkaren jag träffat igår tittade fram och en av sköterskorna satte sig vid mitt huvud och sa att hon tänkte sätta en mask över mitt ansikte. Jag minns att jag tyckte att hon inte satte den hårt nog mot ansiktet, det pös ut luft när jag andades... Hörde narkosläkaren säga att "nu ger jag dig en liten stöt" och jag gjorde mig först beredd på att få en stöt som om man tar i ett elstängsel innan jag förstod vad han menade. En stöt av narkosen såklart! Kände att jag blev yr och att allt kändes annorlunda och sa det genom masken. Men så gick det över! Jag kände mig 5 sekunder senare helt som vanligt och jag tittade till på narkosläkaren för att göra honom uppmärksam på att jag minsann inte somnat så våga inte börja skära i mig! Jag sa att det nu inte kändes något och han svarade "vänta du bara". Sedan minns jag inget mer, jag var sövd.

Det jag kom ihåg därnäst är att de säger "Sandra, nu kan du vakna" och jag känner att min säng börjar rulla iväg. Jag kräks och hör "oj, då" och min säng rullar bakåt och jag känner hur de stoppar in en sug i munnen. Sedan minns jag inget igen... Nästa gång jag vaknar är jag på uppvak och där försöker personalen få mig att vakna. Här är allt som i en dimma under några timmar. Jag har fått en blodtrycksmanchett runt armen som med jämna mellanrum pumpas upp helt automatiskt för att mäta mitt blodtryck. Jag har också fått syreslang i näsan och jag minns att jag hörde folk som lät så pigga och alerta och jag tänkte att jag aldrig kommer att bli så där pigg.

Vid något tillfälle kom de till mig och sa att det är dags att gå upp. What?! Jag var ju toktrött och ville bara sova. Jag fick sätta mig upp på sängkanten och fick en stor bomullsskjorta jag skulle sätta på mig. När jag fått på den hade ett av såren börjat blöda så en del av tröjan och trosorna blev röda. Jag orkade inte bry mig, jag ville bara sova. De ville att jag skulle sätta mig i en fåtölj bredvid min säng och efter en del kämpande satt jag där och sov.

Först senare på kvällen började jag känna mig någorlunda vaken. Fick veta att jag och tre andra kvinnor inte hade fått plats på avdelningen så vi skulle få spendera natten på uppvak. Just då minns jag att jag inte orkade bry mig om det heller, jag ville bara ligga och sova. Fick låna telefonen för att ringa min mamma och min sambo för att informera om att allt gått bra, de i sin tur fick sprida budskapet till alla andra, jag hade ju inte min telefon.

Kvällen och natten gick så fruktansvärt långsamt, jag kunde bara ligga på rygg och med slangar kopplade till höger och vänster var det svårt att slappna av. Vid 23-tiden uppmanades jag att gå och kissa. Jag satte mig men det kom inte en droppe och jag kände paniken växa, jag vill inte ha kateter! De gjorde ett ultraljud och konstaterade att jag nästan inte hade något urin. Vid 2-tiden gjordes ett nytt ultraljud och nu hade jag hade ganska mycket i blåsan. Sköterskan sa att jag borde gå och kissa och skulle det inte fungera var man tvungen att sätta kateter. Men till min stora lättnad kissade jag helt på egen hand. Inte så att jag kunde styra det, det mer rann ut men det gick iallafall utan kateter!

Resten av natten spenderas i halv dvala där jag vaknade minst en gång i halvtimmen och önskade att det vore morgon.

Min operationsberättelse - del 1

Ska försöka skriva ner så detaljerat som möjligt, jag vet att jag hade så otroligt mycket glädje av att läsa dessa berättelser innan det var min tur :) Delar upp inläggen då jag vet att de riskerar att bli långa, här är första dagen, tisdagen.

På tisdagen hade jag tid hos narkosläkaren kl. 13:05, min sambo körde mig till Ersta och vi skildes åt när jag gick in till sköterskan. Väl inne hos henne vägde hon mig och mätte bukomfånget sedan berättade hon lite om hur det kommer att gå till. Jag hade redan läst mycket om detta så inget var direkt nytt för mig. Jag berättade att mina två största farhågor var att bli snittad och att behöva ha kateter. Hon lugnade mig genom att säga hur ovanligt båda dessa är. Hon informerade mig också att jag skulle vara på avdelningen kl. 10 nästkommande dag, inte kl. 7 som jag först fått besked om. Detta innebar sovmorgon även om jag föredragit att bli opad så tidigt som möjligt för att slippa gå och vänta.

Gick sedan för att ta blodprov, 6 rör, och sedan träffade jag narkosläkaren. Han ställde en del frågor som sköterskan redan ställt men det är väl bra att de försäkrar sig om att jag inte är allergisk mot något. Han förklarade också lite hur operationen skulle gå till, att jag skulle få ligga med benen och armarna lite isär, som ett kors ungefär, och att det var viktigt att jag sa till när jag la mig om jag inte låg bekvämt eller om jag fick ont någonstans.

Sedan var det dags att träffa sjukgymnasten. Henne träffade jag tillsammans med en annan kvinna som skulle opereras samma dag. Sjukgymnasten pratade mest om hur viktigt det är att få igång andningen och hon visade oss en plastgrej som vi skulle få andas genom fem gånger/halvtimme efter operationen. Hon pratade också om vikten av att kliva ur och i sängen efter op.

Efter dessa besök var jag ganska hungrig, hade varit fastande sedan midnatt, så jag gick till Ersta hotell och fick mitt rum. Blev nästan yr när jag klev in och fick syn på tapeterna, små rosor över hela väggarna. Fruktansvärda tapeter, men det gällde ju bara en natt. Spenderade resten av eftermiddagen och kvällen med att titta på TV (SVT1, SVT2 och TV4 med fruktansvärt dålig mottagning), surfa och spela på iPhonen och prata med familj och vänner.

Runt 21 duschade jag och tvättade hår och kropp otroligt noggrant, vi behövde inte använda någon speciell tvål utan det räckte med vår egen duschtvål. Borstade tänderna och kröp ner under täcket i nytvättat nattlinne. Jag förvånades över hur lite nervositet jag kände. Ställde klockan på 8:00 och somnade snart in.

On the other side!

Nu är jag opererad och allt har gått bra. Fick spendera natten på uppvak pga platsbrist på avdelningen men för ca en timme sedan fick jag komma in på mitt rum som jag delar med två andra. Mer utförlig operationsbeskrivning kommer när jag kommit hem till datorn.

Dagen D

Gårdagens träff med narkosläkaren gick bra, han lugnade ner mig betydligt. Träffade också sjuksköterska och sjukgymnast.

Runt 14 var jag på hotellet och spenderade tiden med att titta på TV med tokdålig bild, surfa och spela på iPhonen och prata med familj och vänner. Jag var förvånandsvärt lugn hela kvällen, det kändes skönt. Duschade innan jag somnade och sov ganska bra. Sängen var något hård och jag vaknade rätt ofta. Fick besked igår om att jag skulle vara på avdelningen kl 10 istället för kl 7 som tidigare besked var.

Vaknade 7 imorse och låg och tittade på TV tills det var dags att duscha igen. På med nytvättade kläder och så gick jag de 100 meterna till sjukhuset. Och här ligger jag nu.

Fick direkt när jag kom sätta på mig de fruktansvärt sexiga kläderna och sedan fick jag en säng, det sattes dropp och jag fick 8 tabletter att svälja, lugnande, smärtstillande, antibiotika och en tablett mot illamående. Min operationstid är runt 15 vilket innebär att jag har 3 timmars väntan. Men jag känner mig inte ett dugg nervös, vet inte om det beror på mediciberna... Wish me luck! :)

Imorgon smäller det!

Om 1,5 timme bär det av till Stockholm och Ersta. Att denna dagen äntligen har kommit, det trodde jag inte när jag gick till Vårdcentralen i juni förra året!

Jag har sovit som en prinsessa inatt, det trodde jag inte heller. Sova har i och för sig aldrig varit ett problem, jag kan sova nästan hur mycket som helst. Det jobbiga idag var att jag vaknade sjukt orolig inför morgondagen och jag satte mig nyss och skrev ett brev till min sambo som han hittar på huvudkudden när han går och lägger sig ikväll. Jag hade inte tänkt att skriva något eftersom jag har bestämt mig för att komma hem, men tyvärr kan jag inte bestämma allt här i världen. Tårarna rann när jag skrev brevet och jag har inte långt till gråt när jag bara tänker på det värsta som kan hända. Men jag tror att det var bra att gråta lite, det känns faktiskt lite lättare och bättre. Kanske lite av oron och rädslan rann ur mig tillsammans med tårarna?

Jag ska träffa narkosläkaren 13:05 idag och ska helst vara fastande. Jag är ännu inte hungrig, brukar dricka första Modifast runt 11. Men nog ska jag kunna hålla mig till efter läkarbesöket, det blir till att dricka mera vatten istället.

Kommer inte att ha mer än min Iphone med mig men jag ska försöka skriva lite i bloggen under min Ersta-vistelse. På återseende! :)