Hänvisades till ett väntrum där jag satt tills en sköterska kom och skrev in mig. Jag fick byta kläder till de otroligt sexiga operationskläderna; långa knästrumpor utan resår som hela tiden åkte ner till anklarna, gigantiska bomullstrosor som faktiskt var riktigt bekväma, en kortärmad operationsskjorta som knöts i nacken och slutligen en långärmad skjorta/rock som knöts runt midjan. Min väska och mina saker låstes in i ett skåp och jag fick sitta en stund i korridoren och vänta på att få en säng. Fick besked om att min operation skulle ske runt kl. 15 vilket innebar 5 timmars väntan. Pust!
Eftersom jag varit fastande sedan midnatt och inte ens fått dricka vatten sattes det snabbt ett dropp. Jag fick en sängplats i ett rum där det låg 5 andra och väntade på att opereras och jag fick en cocktail med diverse tabletter att svälja.Informerades om att det var smärtstillande, antibiotika, lugnande och medicin mot illamående, tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på någon förutom Panodil som jag fick 4 st av.
Låg till en början och bara stirrade i taket och ut genom fönstret och kom på att jag saknade min iPhone. Frågade om jag fick gå och hämta den vilket jag fick och då gick tiden plötsligt så mycket snabbare. Jag kände mig helt avslappnad och hur mycket jag än försökte göra mig själv nervös så gick det inte. Tackar tabletterna för detta för det gjorde väntan så fruktansvärt mycket lättare. Klockan 14:20 kom sköterskan och sa att "nu är det dags, gå och kissa så går vi bort till operation". Va?! Redan?! Men inte ens nu blev jag nervös...
Gick och kissade och sedan sköt jag och sköterskan iväg min säng till operationsavdelningen. Nu började jag känna ett uns av nervositet. Fick ta av mig glasögonen och hårbandet och fick en snygg operationsmössa. Gick in i operationssalen där det vimlade av människor. Klättrade upp på operationsbordet och det började ställas frågor, klistras fast EKG och justeras fotstöd. Nu var jag rejält nervös, men jag hade förmodligen varit i upplösningstillstånd om det inte vore för all medicin jag tidigare fått. Blev informerad om att jag efter operationen själv skulle förflytta mig till min säng som skulle stå till höger om mig.
Hörde att det spelades musik, (I've Had) The Time Of My Life från Dirty Dancing. Låg och tittade på den stora lampan ovanför mig och minns att jag tänkte "undra om det är för sent att ångra sig"... Narkosläkaren jag träffat igår tittade fram och en av sköterskorna satte sig vid mitt huvud och sa att hon tänkte sätta en mask över mitt ansikte. Jag minns att jag tyckte att hon inte satte den hårt nog mot ansiktet, det pös ut luft när jag andades... Hörde narkosläkaren säga att "nu ger jag dig en liten stöt" och jag gjorde mig först beredd på att få en stöt som om man tar i ett elstängsel innan jag förstod vad han menade. En stöt av narkosen såklart! Kände att jag blev yr och att allt kändes annorlunda och sa det genom masken. Men så gick det över! Jag kände mig 5 sekunder senare helt som vanligt och jag tittade till på narkosläkaren för att göra honom uppmärksam på att jag minsann inte somnat så våga inte börja skära i mig! Jag sa att det nu inte kändes något och han svarade "vänta du bara". Sedan minns jag inget mer, jag var sövd.
Det jag kom ihåg därnäst är att de säger "Sandra, nu kan du vakna" och jag känner att min säng börjar rulla iväg. Jag kräks och hör "oj, då" och min säng rullar bakåt och jag känner hur de stoppar in en sug i munnen. Sedan minns jag inget igen... Nästa gång jag vaknar är jag på uppvak och där försöker personalen få mig att vakna. Här är allt som i en dimma under några timmar. Jag har fått en blodtrycksmanchett runt armen som med jämna mellanrum pumpas upp helt automatiskt för att mäta mitt blodtryck. Jag har också fått syreslang i näsan och jag minns att jag hörde folk som lät så pigga och alerta och jag tänkte att jag aldrig kommer att bli så där pigg.
Vid något tillfälle kom de till mig och sa att det är dags att gå upp. What?! Jag var ju toktrött och ville bara sova. Jag fick sätta mig upp på sängkanten och fick en stor bomullsskjorta jag skulle sätta på mig. När jag fått på den hade ett av såren börjat blöda så en del av tröjan och trosorna blev röda. Jag orkade inte bry mig, jag ville bara sova. De ville att jag skulle sätta mig i en fåtölj bredvid min säng och efter en del kämpande satt jag där och sov.
Först senare på kvällen började jag känna mig någorlunda vaken. Fick veta att jag och tre andra kvinnor inte hade fått plats på avdelningen så vi skulle få spendera natten på uppvak. Just då minns jag att jag inte orkade bry mig om det heller, jag ville bara ligga och sova. Fick låna telefonen för att ringa min mamma och min sambo för att informera om att allt gått bra, de i sin tur fick sprida budskapet till alla andra, jag hade ju inte min telefon.
Kvällen och natten gick så fruktansvärt långsamt, jag kunde bara ligga på rygg och med slangar kopplade till höger och vänster var det svårt att slappna av. Vid 23-tiden uppmanades jag att gå och kissa. Jag satte mig men det kom inte en droppe och jag kände paniken växa, jag vill inte ha kateter! De gjorde ett ultraljud och konstaterade att jag nästan inte hade något urin. Vid 2-tiden gjordes ett nytt ultraljud och nu hade jag hade ganska mycket i blåsan. Sköterskan sa att jag borde gå och kissa och skulle det inte fungera var man tvungen att sätta kateter. Men till min stora lättnad kissade jag helt på egen hand. Inte så att jag kunde styra det, det mer rann ut men det gick iallafall utan kateter!
Resten av natten spenderas i halv dvala där jag vaknade minst en gång i halvtimmen och önskade att det vore morgon.
Ojoj vad jag har att se fram emot...
SvaraRadera