Min operationsberättelse - del 3

Vid 8 på morgonen kom jag på att ingen meddelat mitt jobb om att allt gått bra. Jag mindes tack och lov chefens nummer i huvudet så jag ringde henne och informerade. Hon blev mycket lättad!

Vi fick besked om att vi skulle få komma till avdelningen under morgonen men det dröjde ända till efter 12 innan vi fick komma upp. Under hela tiden på uppvaket hade jag en "klämma" över fingret som mätte hur mina lungor syresattes och hur hög puls jag hade. Jag kom aldrig ihåg att öva på andningen i den där plastgrejen vilket resulterade i att jag inte fick tillräckligt med syre i mina lungor och därmed behövde extra syrgas genom näsan. När jag kom upp på avdelningen fick jag äntligen mina privata saker och uppmanades byta om till egna kläder. Jag har gärna fortsatt gått i den stora sjukhusskjortan och de gigantiska trosorna men det fick vi alltså inte. Vi fick också veta att vi inte skulle få spendera dagen i sängen utan att vi skulle vara uppe så mycket som möjligt för att få igång blodcirkulationen och för att få igång lungorna.

Jag gick några vändor fram och tillbaka i korridoren men hade ganska ont trots att vi fått smärtstillande. Så jag hamnade, liksom de flesta andra, i TV-rummet i en skön fåtölj. Men jag blev så vansinnigt trött och gick tillbaka till rummet och kände mig dessutom ganska yr. Jag fick mer syrgas och fick lov att spendera några timmar i sängen. Säga vad man vill om sjukhussängar men jag vet nu att vi ska investera i sängar som man kan höja och sänka varenda del av!

Under torsdagen, dagen efter operationen, skulle vi få i oss 1 liter vätska. Ingen fil, ingen yoghurt, bara vätska. Jag drack mycket vatten, saft och äppeljuice och på kvällen en kopp buljong. Det var gott med något varmt och salt. Jag fick i mig 950 ml. Under fredagen skulle vi få börja äta fil och yoghurt så frukosten intogs 7.30 och bestod av 1 dl yoghurt blandat med 1 dl fil. Var och en för sig hade inte gott, fil är för surt och yoghurt är för sött. Det tog mig 50 minuter att trycka i mig de 2 dl. Därefter var jag totalt proppmätt och var tvungen att gå och lägga mig igen. Vid 9:30 började det kännas okej igen och en halvtimme senare var det dags att trycka i sig ytterligare 2 dl.

Kl. 12 serverades lunch. Soppa, Keldas thaisoppa. Det var inte gott! Den var för stark och på tok för salt. Vi får inte dricka till maten och det är svårt när man blir så törstig pga. salt mat. 1,5 dl av soppan fick jag i mig sedan var det dags att få den tredje Fragminsprutan (skriver mer om sprutorna och tabletterna i ett senare inlägg). Sedan intog jag en fåtölj i TV-rummet där jag somnade.

13:30 vaknade jag till och 3 minuter senare ser jag min sambo komma gående i korridoren. Det var dags att åka hem! Vi hade redan vid 10 blivit utkastade från våra rum så min packning stod inlåst i ett skåp i korridoren. Man sa att man behövde platserna. Det kändes inte helt okej att inte ens ha fått spendera 24 timmar på avdelningen i ett rum utan att vara hänvisad till TV-rummet...

De 10 milen hem från sjukhuset trodde jag skulle gå som en dans. Det gjorde det inte riktigt. Det var otroligt smärtsamt att åka bil. Alla smågupp kändes som stora kratrar och jag kände halvvägs hem hur jag blev alldeles illamående och kallsvettig. Fällde ner stolen och åkte resten av vägen liggandes, det kändes mycket bättre. Vi åkte direkt till Apoteket för att hämta ut all medicin. 783 kronor fattigare kom jag äntligen hem till vårt hus, vår katt och framförallt till mitt nya liv!